Luftvägstester vid utredning av astma hos barn
Det finns ett antal olika luftvägstester man kan använda för att utreda astma hos barn.
Luftrörsprovokationer
Luftrörsprovokationer görs för att mäta hur känsliga luftrören är och hjälper därmed läkaren att bättre kunna ställa rätt diagnos, förstå hur pass besvärlig sjukdomen är, vilka mediciner som kan hjälpa eller om det finns behov av att öka eller minska på medicineringen.
Ansträngningstest
Ansträngningstest är det enklaste och vanligaste bland dessa tester. Vid ansträngning dras luft ned i luftrören direkt via munnen utan att först värmas upp av näsan. Är luftrören tillräckligt känsliga kan de provoceras så att de drar ihop sig. Vid ansträngning andas vi betydligt djupare, vilket bidrar till att det är lättare att kunna lyssna på lungorna ordentligt. Allt detta gör att det blir lättare att kunna ställa diagnosen astma. När små barn andas är det svårt att höra. Samma sak gäller för lite större barn om de andas försiktigt.
Ett ansträngningstest kan göras på barn från cirka två- till treårsåldern. Det gäller att få dem att hoppa och skutta rejält. Många barn med astma får andningsbesvär om ansträngningstestet utförs på ett riktigt sätt.
På lite större barn kan ansträngningstestet utföras genom att låta barnet antingen springa utomhus eller i trappor under sex minuter. Därefter mäter man lungfunktionen för att se om den förändras. På större barnallergimottagningar kan det finnas löpband som äldre barn och ungdomar får springa på i samband med att de andas in torr luft.
Ansträngningstest används inte bara när man ställer en diagnos utan också som behandlingsuppföljning.
Andra luftrörsprovokationer
På barnsjukhuset går det att göra undersökningar som är lite svårare att utföra, men som i gengäld kan ge ytterligare information om det är svårt att ställa diagnos eller om det är svårt att få medicineringen att fungera. Undersökningarna går till så att barnet successivt får andas in stigande doser av vissa läkemedel som hos den luftrörskänslige kan få luftrören att dra ihop sig. Därefter mäter man lungfunktionen för att se om den förändras.
Lungfunktionstester och test av inflammation i luftvägarna
Det finns några olika lungfunktionstester och ett inflammationstest som man kan göra när man ska ställa diagnos eller som kan användas vid behandlingsuppföljning. Man kan bland annat mäta PEF, utföra en spirometri eller mäta NO. I styckena nedan följer beskrivningar av vad de olika testerna innebär.
Mätning av PEF
Peak Expiratory Flow. Mäts med hjälp av en PEF-mätare. Mäter hur mycket luft man kan blåsa ut under en tiondels sekund, eller mer precist, den maximala mängden utandad luft från de stora luftrören, bronkerna. PEF-värdet sjunker vid försämrad lungfunktion, till exempel vid astma. PEF-mätning kan utföras i hemmet.
Spirometri
Spirometri är ett annat lungfunktionstest som utförs hos läkaren. Spirometri mäter hur mycket luft barnet maximalt kan blåsa ut efter en maximal inandning. Det mäter både barnets förmåga att andas och hur stora lungorna är och ger därigenom fler upplysningar än PEF-mätningen, som ju bara mäter luftflödena i de stora luftrören.
Denna undersökning kan vanligen utföras från sexårsåldern (först då kan barnet blåsa i apparaten).
Mätning av NO
NO-mätning är en nyare metod där man mäter kväveoxid (NO) i utandningsluften. Mängden NO hänger nämligen ihop med graden av inflammation i luftvägarna – ju mer NO desto mer inflammation. Mätningen är ganska enkel och går till så att barnet blåser i en liten apparat. Vanligtvis kan man utföra NO-mätning från sexårsåldern (för då kan barnet blåsa i apparaten). Genom att mäta NO får läkaren uppfattning om barnets inflammation i luftvägarna vid allergisk astma och kan då bättre skräddarsy behandlingen för just ditt barn. En spirometriundersökning ger inte denna information om inflammationsgraden. Än så länge finns NO-mätning på de flesta barnallergimottagningar på sjukhus, men endast på vissa barnmottagningar i öppenvård och på vårdcentraler.
